web analytics
Feb
25
Postat onsdag den 25/02/2015, 22:49

IMG_1630
Tjoho såhär glada är vi över att allt var bra på efterkontrollen! ;)

Idag var jag på efterkontroll hos barnmorskan som jag gick hos när jag var gravid. Allt var bra! Allt har läkt ihop fint och inga tendenser till framfall eller annat otäckt. Skönt! Ska bara fortsätta med knipövningar för att bli ännu starkare, man ska ju egentligen aldrig sluta göra dem men det är ju viktigast såhär efter en förlossning. Vi pratade även igenom förlossningen litegrann men eftersom jag redan pratat igenom den med barnmorskan på förlossningen så gick vi igenom det lite fort bara. Hon försökte peppa mig på att en eventuell nästa förlossning kommer gå fortare och lättare och ja det får man ju verkligen hoppas på! Fick även väga mig. Det har jag ju redan gjort hemma också så det var väl ingen överraskning men jag har iallafall gått ner 12 kilo hitills och har 10 kg kvar till startvikt. Vikten tycker jag dock inte att man ska hänga upp sig på, det är viktigare med en stark kropp. Det sägs ju att kilona rasar när man ammar och det verkar stämma so far, går fortfarande ner i vikt utan att göra så mycket. Visst har ju börjat promenera men det började jag ju med nyligen.

PUPPP utslagen pratade vi också om och de är tyvärr fortfarande kvar till viss del. Jag har ätit kortisontabletter varje dag i två veckor men de slutade jag med i lördags och så smörjer jag mig med en ny kortisonkräm två gånger om dagen. Efter att ha börjat med tabletterna och den nya krämen så försvann alla utslag efter någon vecka så de syns inte men tyvärr så kliar det fortfarande på vissa ställen. Det är dock mer uthärdligt och jag ligger inte och kliar sönder mig på nätterna längre. Dock så tycker jag att det har blivit lite värre nu när jag slutat med tabletterna så får se vad doktorn säger i morrn när han ska ringa för sånt här uppföljningssamtal… kan ju inte äta kortison förevigt heller…

Jan
17
Postat lördag den 17/01/2015, 23:47

Lång läsning! Läs på egen risk ;) Hoppas jag inte avskräcker någon.

Det hela började runt 07 på morgonen måndagen den 5 januari av att förvärkarna jag haft i flera veckor kändes annorlunda och mer regelbundna. Men de gjorde inte så jätteont. Går på toa och märker att slemproppen börjat lossna. Det är lite blod så ringer förlossningen för att rådfråga men de sa att det var helt normalt.
Så går och lägger mig igen och försöker sova igen. En timme senare ungefär så kommer värkarna med 5 minuters mellanrum och varar i 1 minut och gör ondare än tidigare. Ringer David som nyss kommit fram till jobbet (ca 4-5 mil bort) och säger att han nog får ta och åka hem igen. Helt i onödan visar det sig ju sen men man vet ju aldrig hur snabbt det går. Sen tar jag Alvedon och försöker vila. Ligger sen i sängen och vilar och andas genom värkarna som fortfarande kommer med samma intervall och håller sig lika länge sen tidigare fram tills kl 17.30. Kl 17.30 gör värkarna riktigt ont och jag kan varken stå, sitta eller gå utan måste ligga ner. Värkarna kommer var 4 minut och håller i sig ungefär 1 minut.

Så kl 17.30 åker vi in till förlossningen och jag har jättesvårt att ens gå från bilen till entrén. Blir undersökt och det visar sig att tappen har mjuknat och har minskat till ungefär hälften men inte mer än så. Får 2 st Citodontabletter som smärtstillande och vi åker hem. Tabletterna fungerar inte alls och det hela känns som ett stort nederlag!
Hemma igen (ca kl 20.00) så lägger jag mig i sängen och andas genom värkarna tillsammans med David. Så ligger vi så fram tills kl 03.00 då jag inte står ut mer. Vi bestämmer oss för att åka in till förlossningen igen, de får väl ge mig morfin eller något så jag kan sova tänker jag.

IMG_4776

På förlossningen igen så blir jag undersökt och yay öppen 3-4 cm och vi blir inlagda! Vilken lättnad! Värkarna är nu kraftigare men kommer mer sällan. Blir erbjuden morfinspruta men tackar nej till den pga ev biverkningar som inte lät så kul. Tar istället lustgas vilket kommer att bli min bäste vän framöver. Ligger och slumrar mellan värkarna och andas lustgas när de kommer och lyckas på så vis vila ett par timmar. Ny undersökning på morgonen runt 07.00 visar att jag är öppen 5 cm. Sen sitter jag på en pilatesboll ett bra tag och försöker röra mig så att värkarna ska komma igång. Andas givetvis lustgas hela tiden. Nu tas även hål på fosterhinnan så vattnet går och jäklar vad vatten det kom haha.

Vid lunchtid visar det sig att jag är öppen 6 cm. Nu börjar värkarna bli förjävliga och jag ber om en EDA. En ung narkosläkare kommer in och lägger den och säger efteråt att ”hon inte är helt nöjd med hur den lades men hoppas på det bästa”… Jättekul att höra verkligen..NOT. EDAn fungerar till viss del men inte helt men det duger där och då. Sen går det ett par timmar och ny undersökning visar att ingenting har hänt. Nu slutar EDAn att verka helt och nu börjar kaoset. Barnmorskan ringer efter narkosläkaren igen som kommer in och grejar med epidural droppet. Jag är förvivlad och vill bara att de ska fixa det. Det börjar diskutera att lägga om den vilket jag vill för jag vill ju att den ska fungera ASAP. Jag har jätteont och har ju haft det jättelänge. Kan tänka mig att man kan klara sig utan EDA om man har en snabb förlossning men att ligga i flera timmar med en smärta som inte ens går att beskriva är hemskt. Men de vill inte göra det utan fortsätter att öka dosen i droppet m.m. för att se om det hjälper vilket det inte gör. Det gör bara så att jag får en konstig smärta i benen istället, jätteobehagligt! Efter ett par timmar till med smärta som gör fruktansvärt ont så kommer de äntligen överrens om att lägga om den. Den unga narkosläkaren kommer in igen. När hon ska lägga om EDAn så vill hon att jag ska sitta upp istället för att ligga av någon anledning vilket INTE är lätt när man har världens värkar ska ni veta. Den här biten är den värsta på hela förlossningen. Fy helvete vad ont värkarna gjorde. Lustgasen hjälper knappt någonting längre och jag bara skriker av smärta hela tiden. Försöker tänka på att andas men det går inte. Skriker ett par gånger att de som tjatar om profylaxandning inte kan ha gått igenom en förlossning själva haha. Jag andas/skriker lustgas samtidigt som jag håller i barnmorskan och David och tror seriöst att jag kommer dö. Tillslut är EDAn omlagd för andra gången och jag hör att narkosläkaren erkänner för barnmorskorna att den inte känns bra nu heller och att hon ”inte lagt så många epiduraler förut”… Och mycket riktigt, det visar sig rätt fort att EDAN inte hjälper NÅNTING efter omläggningen heller. NOLL. INGENTING. Jag får panik och skriker att de måste fixa den. De vill dock inte lägga om igen utan försöker trixa med droppet och lägga in extra dropp och vänta 20 minuter innan de gör någonting. De längsta 20 minutrarna ever och jag ligger fortfarande och andas/skriker lustgas och allt är kaos. Jag har panik och David har panik och ja helt fruktansvärt var det.

Så kallas chefsläkaren in. Han är jättebra. Lugn och trevlig man som styr upp situationen och som verkligen var räddaren i nöden där och då. Han informerar om riskerna med att lägga om EDAn ytterligare en gång (större risk för bestående biverkningar m.m.) men jag skiter i vilket. Fixa det bara skriker jag. Så han lägger om den vilket ju tar sin lilla tid och jag andas lustgas och skriker för fulla muggar. Men sen. Den hjälper!! EDAn fungerar äntligen! Alltså lättnaden som inbefann sig där är helt obeskrivlig. Speciellt för mig såklart men även för David och personalen. En tjej i personalen fick till och med tårar i ögonen när jag slapp ha så ont längre och när jag tackade narkosläkaren för det han gjorde. EDA är verkligen guds gåva till kvinnan när den fungerar som det ska. All smärta försvann.

Nu är klockan runt 20.00 den 6 januari och värkförstärkande dropp sätts in och jag lyckas vila lite.
Började känna tryckande värkar neråt rumpan och undersökning visar att jag nu är helt öppen. Äntligen?! Så efter det ligger jag och inväntar jag krystvärkar… Smärtlindringen från EDAn avtar helt och plötsligt är smärtan tillbaka igen + den tryckande känslan neråt. Det visar sig även att bebisen inte sjunkit ner helt ännu. Går runt lite och försöker röra mig så att barnet ska kunna sjunka ner. Smärtan nu var också fruktansvärd och bland det värsta under förlossningen förutom den runt EDA kaoset tidigare. Fyfasen.

Timmarna går och jag har fortfarande inte fått några krystvärkar, dock har barnet sjunkit ner. Här omkring så ber jag dem snitta mig eller göra vad de vill bara de får ut barnet. Jag är otroligt slut efter en sådan långdragen förlossning och känner att jag orkar inte mer. Barnmorskan och David lyckas dock peppa mig. Barnmorskan föreslår att jag ska försöka krysta ändå vilket jag provar och barnmorskan blir förvånad över hur bra det går. Får lägga mig i gynställning och ta i för kung och fosterland i varje värk. Det gör inte särskilt ont (i jämförelse med allt annat tidigare) men det är ooootroligt jobbigt. Enligt David tog jag i så att jag var helt blå i ansiktet. Jag använder verkligen min sista energi till detta och lyckas tillslut krysta ut henne. Kl 00.28 den 7 januari föds vårt lilla mirakel <3 Får upp henne på bröstet och hon är det finaste jag sett. IMG_4810

Efter det så kan man ju tycka att det är slut men icke. Moderkakan skulle ut (vilket gick rätt fort) men sen ska de ska klämma och trycka på magen m.m som inte var så trevligt. Fick sy ett par stygn men inget onormalt. Så glad att jag åtminstone slapp komplikationer efter den här mardrömsförlossningen. Nu var ju klockan mitt i natten så vi fick ligga kvar på förlossningsrummet tills dagen efter. David fick en egen säng också så han fick sova med. Sen morgonen efter så rullades vi till BB där vi fick ett eget rum och sov en natt. Tiden på BB har jag inte så mycket för tyvärr, det kändes mest som om de ville bli av med en tillskillnad mot förlossningen där all personal var superdupertrevliga. Vi fick ju vara med om en hel del skiftbyten men jag kan ärligt säga att varenda en av personalen på förlossningen vi träffade var guld värda.

Trots denna mardrömsförlossning på 40 timmar (varav 21 timmar på förlossningen) från första värk som inte alls var som jag hade tänkt mig så är vår lilla flicka värd allt slit och smärta och man glömmer ju rätt snabbt som tur är <3

Jan
14
Postat onsdag den 14/01/2015, 19:19

Kläder visade sig vara väldigt överflödigt i BB-väskan för oss, menmen hellre ha för mycket grejer än för lite ändå tycker jag.

Kamera + laddare – använde inte laddaren men ändå bra att ha med
Mobil + laddare – användes
Necessär (tandborste tandkräm deo hårborste osv) – användes efter ett dygn men mitt råd är att använda hårborsten oftare för mitt hår blev verkligen supertovigt och fick typ riva bort en tova för den gick inte att få bort
Scampoo + balsam – användes
Hårsnodd + hårspännen – användes
Läppsyl – användes och ett måste!! läpparna blir jättetorra av lustgasen, ”försvarets hudsalva” is the shit
Purelansalva – användes
Nässpray – användes
Tofflor – användes ofta och också ett måste, äckligt att gå barfota på sjukhusgolven som inte är särskilt rena. Ta ett par du kan endera kasta sen eller duscha i för det kommer hamna både det ena och det andra på dem. Jag hade ett par foppatofflor det var perfekt
Mjukisbyxor 2st – använde bara ett par och då att åka hem i, annars hade jag på mig sjukhuskläderna hela tiden
Tjockare lång tröja – samma som ovan
Amningslinne – samma som ovan
Amningstshirt – användes inte
Bekväma trosor – användes inte förrän jag skulle åka hem, hade annars nättrosorna, sen när jag åkte hem drog jag ett par vanliga utanpå dem
AmningsBH – användes inte förrän jag skulle åka hem
Vattenflaska – användes inte under förlossningen för jag glömde bort den men den var bra sen efteråt när man ska dricka när man ammar
Mjukt toapapper – användes, också ett måste! inte skönt med sjukhusets hårda
Mat/dricka – kexchoklad, twix och cocacola åt och drack vi, david drack en drickyoghurt. Tog aldrig med någon matlåda till honom vilket han inte tyckte behövdes och under förlossningen fanns ingen ro att äta den ändå. Pga mardrömsförlossningen tyckte personalen synd om honom så han fick mackor även fast han inte skulle få egentligen och dagen efter förlossningen åkte han och köpte hamburgare som vi åt på BB
Kläder till bebisen (bodys och byxor i 50 och 56, mössa, strumpor, overall att åka hem i) – vi använde bara kläder när vi skulle åka hem, annars låg vi hud mot hud och i sjukhusets filtar
Filt till bebisen – användes inte, vi använde sjukhusets istället
Nalle – användes inte men kan vara kul att ha med, första nallen lixom
Napp – användes inte

Saknade ingenting som jag inte hade packat ner. Möjligtvis kan jag tänka mig att det kan vara kul att ha någon typ av sysselsättning som bok eller ipad eller något om man blir kvar på BB länge men vi var bara kvar på förlossningen/BB ett och ett halvt dygn så då klarade vi oss med mobilen och så sov vi ju endel. Ett tips är att sno hem nättrosor och jättebindor(blöjor) från förlossningen/BB att ha när man kommer hem. De ”stora” bindorna man kan köpa på ICA och Apoteket räcker inte. Det säger en del om hur mycket man blöder efteråt…

Jan
14
Postat onsdag den 14/01/2015, 19:00

66m0
1 dag efter förlossningen och 1 vecka efter förlossningen.

Kroppen är rätt häftig, magen drar verkligen ihop sig mer och mer och jag blir av med mer och mer vätska som samlats i kroppen under graviditeten. Har hittills gått ner 9 kg. Magen är bra degig och hängig nu men det beror nog också endel på att jag gick upp så mycket och att en hel del är pågrund av att jag gick all in på onyttigheter hehe. Längtar tills jag kan börja träna igen! Eller åtminstone ta långpromenader. Men det gäller att skynda långsamt och börja med knip och bäckenbottenövningar först.

Jan
04
Postat söndag den 04/01/2015, 14:46

IMAG2804

IMAG2806

Vi bor ganska nära en vik i stan där folk brukar åka skridskor på vintern. När jag ännu en gång vaknade i morse utan några som helst känningar eller någon bebis på väg så blev jag på väldigt dåligt humör så bestämde mig för att gå ut på en promenad. Det är ju trots allt fint väder. Så gick till vattnet och till Orrholmsudden och tillbaka. Blev tyvärr inte på något bättre humör men det var skönt att va ute. Blir irriterad över att jag är på dåligt humör men kan inte hjälpa det. Den här glädjen och pirret över att bebisen snart kommer är helt bortblåst för det känns som det inte blir nån unge ändå och jag är irriterad på bebisen nu redan innan den kommit. Bitter över att min kropp inte startar förlossningen och arg på ungen som inte fattar att den ska ut utan ligger där och tjockar sig i stället så att den säkert är jättestor och knubbig och det blir en förjävlig förlossning som typ slutar i sugklocka eller akutsnitt. Dessutom så börjar David jobba igen i morrn då blir ensam hela veckan (+ han jobbar inte ens här i stan) och så kommer han inte ens kunna vara hemma 10 dagar med barnet sen eftersom han måste ta ut av de här 10 dagarna direkt när det sätter i gång och vi inte ens kommit hem, tråkigt att ha missat en massa dagar nu när han ändå varit ledig. Hoppas att jag får tillbaka glädjen när den väl kommer efter igångsättningen till helgen.

Jan
03
Postat lördag den 03/01/2015, 19:55

Joråsåatt den är ju packad den med sen länge, förutom de grejer man använder varje dag då.
Har utgått ifrån andras listor och tips och har förmodligen med mig alldelles för mycket saker men äsch bättre för mycket än för lite! Vet ju inte hur länge vi blir kvar. I och för sig bor vi ju nära så David kan åka hem och hämta grejer om det behövs men man vill nog att han ska vara kvar så mycket som möjligt så.

Kamera + laddare
Mobil + laddare
Necessär (tandborste tandkräm deo hårborste osv)
Scampoo + balsam
Hårsnodd + hårspännen
Läppsyl
Purelansalva
Nässpray
Tofflor
Mjukisbyxor 2st
Tjockare lång tröja
Amningslinne
Amningstshirt
Bekväma trosor
AmningsBH (köpte mjuka typ som sportbh på Lindex tills man vet vilken storlek som behövs)
Vattenflaska
Mjukt toapapper
Mat/dricka (godis, cola, drickyoghurt, matlåda till david)
Kläder till bebisen (bodys och byxor i 50 och 56, mössa, strumpor, overall att åka hem i)
Filt till bebisen
Nalle
Napp

Hoppas vi får använda den snart nurå…zzzzZzzz…kom igen bebisen!

Jan
03
Postat lördag den 03/01/2015, 16:07

3jan

Idag var jag less på att bara vara inne och inte göra något så den här tjockisen tog sig ut på en promenad! En riktigt långpromenad blev det ;) vi gick först runt huset sen till affären och tillbaka så säkert en 500 meter haha. Det var skönt att komma ut en stund även fast det inte var så länge. Har blivit så tjock så jackan (ja det är en gravidjacka) knappt går att stänga längre, då är det illa! Annars så känns det som att barnet aldrig kommer komma ut. Jag kommer vara gravid och tjock förevigt.

Jan
02
Postat fredag den 02/01/2015, 15:42

Woop! Var hos barnmorskan nyss och nu har jag protein i urinen (+1) så har alltså åkt på en havandeskapsförgiftning. Skit också! Den är mild än så länge och känner inte av den vad jag vet. Trött och slö i och för sig men det var jag ju redan innan ;) Blodtrycket var samma som sist, högt men inte jättejättehögt. Barnets huvud är fortfarande ruckbart. Ska gå på kontroller nu varannan dag (helg nu så nästa på måndag) och så fick vi info om att det blir undersökning på specialistmödravården (CTG och ultraljud m.m) och igångsättning v42+0 dvs nästa fredag 9/1 om inte barnet kommit då heller. Skönt att ha ett sista datum att se fram emot! Det är tydligen nya rutiner nu från 1 Januari 2015, tidigare fick man gå över 3 veckor innan igångsättning(!)
Men hoppas hoppas hoppas det sätter igång av sig själv innan dess, helst i helgen. Man får ju ofta en längre och värre förlossning när man blir igångsatt.

Jan
01
Postat torsdag den 01/01/2015, 19:20

Oj, trodde aldrig jag skulle gå över såhär länge! Visst förstföderskor går ju ofta över men trodde högst ett par dagar isåfall. Nytt år är det också så det blir en januaribebis <3 Jätteskönt och vi är jätteglada över det men känns ändå märkligt, var ju inställd på en decemberbebis 2014. Det var ganska så nervöst igår på nyårsafton. Självklart hade vi blivit jätteglada då också och hon hade ju alltid haft en fest att gå på sin födelsedag ;) men det hade känts lite som att falla på målsnöret när det bara handlade om några timmar som skulle avgöra så mycket längre fram i livet med skolan osv. IMG_4707d

Kommer du snart? Vi längtar efter dig!

Dec
29
Postat måndag den 29/12/2014, 16:27

IMAG2722

Ingen bebis ännu. Barnmorskebesöket imorse gick bra, ingen havandeskapsförgiftning, dock var blodtrycket fortfarande högt (något lägre än sist dock) så fick en tid igen på fredag om inte bebisen kommit innan dess men det tror jag den har. Bebisens huvud var lite ruckbart så det har fixerat sig mer än sist iallafall då det var rörligt, skönt! Magmåttet låg på 38 cm och kurvan som tidigare pekat typ rakt uppåt på sistone har stabiliserat sig och var normal.

Upptäckt fler bristningar på magen också :( Inte bara de jag hade på sidorna (som för övrigt blivit ännu fler) utan även flera mitt på magen under naveln. Tråkigt men men det var väntat. Har ju fått dem för en god sak åtminstone! ;) Kan alltså även konstatera att det inte hjälper att smörja med oljor (visste man ju sen innan men placebo är ju fint) och att de flesta kom nu de senaste två veckorna.

Annars så går vi mest här hemma och väntar… och väntar… jobbigt att vänta på något man inte vet när det ska bli. Har ju fått för mig att det kommer starta på natten men det är ju inte alls säkert. Så håller mig hemma, både för att slippa att vara borta när det sker och för att jag inte är så mobil längre :P Sover jättedåligt på natten för att jag ligger på spänn och letar tecken och för att bebisen är en vilde och sparkar åt alla håll och kanter då så det finns ingen skön sovställning. Det har resulterat i att jag istället sover flera gånger på dagen för det är lättare att sova då av någon anledning. Så det blir inte mycket gjort här inte och jag är alldeles dagvill, det är måndag idag va? :P